Kom-ihåg-lappen


 

Äntligen hemma. Lisa satte ner väskorna med en duns, hämtade sedan ur bilen de stora tvättsäckarna som hade fyllts under de veckor de tillbringat i sommarstugan. Maken vinkade adjö och körde iväg till sitt arbete. Lisa tittade lite eftertänksamt på mängden smutstvätt som trängdes i påsarna i hallen, och undrade i sitt stilla sinne hur det kunnat bli så mycket.

- Men det är klart, tänkte hon, tre barn och två vuxna, och hund därtill, det är väl inte så konstigt att det blir såna högar. Sen föll hennes blick på kom-ihåg-lappen, som satt på kylskåpsdörren och hon suckade lättad. Tvätt-tid i eftermiddag redan, jamen då var det ju bara att köra igång.

- Vad ska vi ha på oss, här finns ju inte ett rent plagg och skolan börjar i morgon! Tre barn tittade uppfordrande på sin mor, som lugnt svarade att de inte skulle oroa sig, hon skulle fixa rena kläder till i morgon, självklart.

Efter en lätt lunch och en stor kopp kaffe samlade Lisa ihop sig, ropade på sönerna och sa:

- Nu hjälps vi åt och bär ner alltihop i tvättstugan. Med gemensamma krafter och under stånk och stön bar de all smutstvätt nerför trapporna och in genom källardörren. Men dörren till tvättstugan var låst. Och man kunde höra att maskinerna gick för fullt där inne.

- Vad i h-e! Det var inga vackra ord som undslapp Lisa. Det var väl ändå droppen! Nu när hon hade så himla mycket som måste tvättas så var det någon som hade snott HENNES tvätt-tid!

- Jag ska minsann passa den personen och jag blir inte nådig när hon kommer ner!

Det blev en dryg väntan, men Lisa vek inte från sin plats. Så äntligen öppnades dörren och grannen från plan 3 kom in, glatt gnolande. Lisa for upp, hävde ur sig några fraser som vid närmare eftertanke inte var så lämpliga, kom sedan av sig och stod och kippade efter andan. Hon var så arg så hon höll på att krevera.

- Vad är det med dig? Grannen såg förskräckt ut. – Vad har jag gjort?

- Du har snott MIN tvättid.

- Det har jag inte alls, du hade tid på förmiddan, kolla själv!

Lisa kom av sig igen. – Jag är hemskt ledsen, stammade hon, jag är så stressad och skolan börjar i morgon.

Men grannen, som inte hade någon som helst förståelse för att skolan började nästa dag, ryckte på axlarna, gick in i tvättstugan och slog sedan igen dörren med en smäll.

Nu var goda råd dyra. Rena kläder måste fram till i morgon, det fanns ingen återvändo. Lisa försökte ringa till de av sina vänner som hon visste var lyckliga ägare av egna tvättmaskiner. Till slut fick hon napp hos en god vän som bodde en mil utanför stan.

- Kom hit du, sa hon. Det kan vi fixa här.

Men nu var det ju så att bilen hade kört iväg med maken vid ratten och befann sig flera mil från stan. Återstod en enda möjlighet. Cykeln.

Så fick det bli, Lisa packade alla de kläder som var nödvändiga för barnens skolgång nästa dag och lite annat också, som var lika nödvändigt, satte sig på cykeln och gav sig iväg. Det blev en vinglig färd ut till den åtråvärda tvättmaskinen.

Så blev det då tvättat, tack och lov. När maken ringde senare fick han en lång och upprörd redogörelse för dagens händelser och ur ordsvadan fick han till slut klart för sig att nu var det hela löst och tvätten ren.

- Hur gjorde du? frågade han. La du dig på bryggan och klappade den, som man gjorde förr?


 

Loulou Eriksson