Gran Canaria vintern 2013

 

Åh så skönt! Jag sträcker ut mig på en vilstol vid poolen, och låter solens livgivande strålar bara lysa i mitt ansikte. Äntligen, långt från snö och vinter och, bäst av allt, länge till hemresa. E-bokläsaren är laddad med flera böcker, sex stycken för att vara exakt, ifall det nu skulle bli långtråkigt här på Gran Canaria.

      Klickar fram några sidor i den första boken, verkar bra. Det plaskar lite i poolen, solen värmer så skönt, bättre än så här kan man inte ha det mitt i vintern.

      Maken puttar lite på mig: - Du snarkar, folk tittar på dig. Du får dra ner ljudet lite, säger han när jag generat tittar mig omkring. Lägger mig på sidan, e-boken har jag redan tappat, slumrar till igen.

      - Kolla, den där vägen måste vi pröva.

Maken står upp, tittar entusiastiskt mot ett berg där en serpentinväg slingrar sig uppför bergsväggen.  Brant ser det ut och höjder är verkligen inte min starka sida. – Nja, jag drar på svaret, - det får jag nog fundera lite på. – Har vi nu släpat med stavarna så ska vi väl för katten använda dem! Jag kan höra på hans röst att här ges ingen pardon. Uppför berget ska vi.

      Jag lyckas avvärja det till nästa morgon, men redan efter frukost står han där, laddad med stavar och en vattenflaska i ryggsäcken. – Nu går vi!

      Vägen är brant men inte så brant som det såg ut på avstånd. Jag pustar, stannar, vill ha vatten, kämpar på ett stycke till, vilar och rätt som det är står vi på toppen. Det tog mindre än  en halvtimme! Utsikten  mot havet är underbar, medan landskapet är kargt med knappt någon växtlighet alls, bara kaktusar och andra tåliga växter som klarar sig länge utan vatten. Jag är nöjd med mig själv när vi börjar återfärden på den grusiga vägen, ser mig inte riktigt för och plötsligt snavar jag på en liten otäck sten. Jag faller, tungt. Ser i andanom något brutet, sjukhusvistelse och förstörd ledighet.  Jag samlar ihop armar och ben och med hjälpsamma händer kommer jag upp på fötter.

      Skrap- och blåmärken, inget allvarligare. Sån tur jag hade!

      Två veckor i Puerto de Mogan, boende i lägenhet med självhushåll, bad på playan och i poolen, bra böcker att läsa. En lyckad delfinsafari, utflykt till Las Palmas, till en Aloe Vera-odling samt besök i den underbart vackra Guyadeque-dalen  var mycket  njutbart. Och en nästan daglig tur upp på berget, utan att falla någon mer gång. Sista turen tog bara 19 minuter.

      Jag mår alldeles utmärkt utan större äventyr än så och vi planerar redan att åka dit nästa vinter. Men då stannar vi nog i minst tre veckor!

 

Loulou Eriksson